Dagisbyte

Så här är det.
Om två veckor skulle Inna inskolas på sitt tillfälliga dagis. Eftersom det är så många barn i behov av barnomsorg, men få platser så öppnades denna avdelning som en tillfällig lösning. Meningen är att barnen sen får sina ordinarie platser direkt efter sommaren..
Vi var ju på besök där för någon vecka sedan och jag vet inte om jag skrev det, men första intrycket var väl inte sådär wow! Jag tyckte att "det funkar väl ett tag" medan S tyckte "personalen verkar trötta på sina jobb" osv...
Väldigt många små barn och lite personal tyckte jag också verkade lite oroande. Dem sa att det är ju bra att Inna kan gå, vi har några som fortfarande kryper!
Jaha, ska Inna få klara sig själv då och få mindre uppmärksamhet kanske?
Jag förstår att det råder personalbrist nästan i alla förskolor, men så säger man inte till en förälder! Självklart är det svårt att alla gånger fördela uppmärksamheten lika mkt till alla barn, men man måste alltid göra sitt bästa oavsett barn och vad barnet kan/inte kan. Jag litar ändå på att den allra största delen av alla som jobbar inom förskolan gör det bästa av situationen, kanske var det lite klumpigt sagt? Och förmodligen menade de bara positivt för Innas skull vilket det ju är. Men tänker man snäppet längre som man gör som förälder så kan sådant misstolkas..
Det var inte en så stor grej för mig egentligen men visst stannade det lite i bakhuvudet...

Sen var det det där med inskolning, lämning/hämtning (som innebar lite hoppande mellan avdelningar beroende på tider) och en ganska tråkig lokal...

S frågade då att kan inte Inna börja på förskolan där jag jobbar?
Nej nej nej. Det skulle bara bli jobbigt! Jag ville inte. Låter kanske konstigt, men att vara tvungen att fixa henne inför dagis varje morgon, se henne där och ändå behöva inta en annan roll för att sedan gå hem med henne och "fortsätta ruljansen" kändes inte så roligt.
Jag såg ju fram emot att hämta henne då o då o höra vad som hänt under dagen osv..

Meeeeen.. Nu tänker jag lite annorlunda... Det underlättar extremt mkt om hon började hos oss - inget krångel med tider, jag behöver inte oroa mig för hur hon har det, jag vet att vårt dagis är en bra sådan och den lilla gruppen är liten så Inna kommer få den uppmärksamheten o hjälp hon behöver. Inskolningen blir inte lika krånglig och jag kommer ändå kunna jobba en hel del utan att "slösa" föräldradagar och förlora pengar på det..
Sen att S blev jätteglad och lättad över idén gör att det känns som ett riktigt bra beslut..

Detta är alltså fortfarande en "tillfällig lösning" och vi står kvar i kön till våra förstahandsval av förskola. Sen får vi se längre fram hur det går och känns, men just nu tänker jag bara positivt.
Allt det negativa jag tänkte förut är så gott som bortblåst eftersom det ju faktiskt finns lösningar för allt..

Det kommer säkert bli jobbigt flera ggr när man vill vara där o leka eller trösta henne som vilken mamma som helst vill, men jag vet hur jag kommer behöva bete mig för att allt ska flyta på för ALLA på förskolan.

Så..
Nu vet ni!
Spännande spännande :)