Kan det vara för att jag är så van med att lillan vaknar ofta på nätterna, men nu sover bättre än sin mamma? Eller har jag typ undermedveten ångest inför jobb, inskolning på dagis och att snart börjar verkligheten! Ingen mer mammaledighet med dottern och dagar som ska pusslas och tiden som lär gå fortare än vad det gjort hittills! Dumt att tänka på det såhär två månader innan, men det kanske är det som stör mig om nätterna... Inte så att det är det jag jämt tänker på,men undermedvetet? Jag vet inte.
Eller så är det helt normalt att det blir så när ens bebis börjar sova bättre hehe..
Tråkigt bara att det har blivit svårare gå upp på morgonen och på kvällen är jag helt slut. Har alltid piggnat till ganska snabbt, men nu vill jag bara ligga o dra mig i sängen. Tur att lillan är på så bra humör så hon får mig att skratta det första jag gör när jag öppnar ögonen!
Min älskade dotter. Snart blir du ett år! Så stolt över att få vara din mamma! Min duktiga tjej <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar