Så ofattbart och häftigt att vi varit med om detta mirakel!
Kommer ihåg så väl den natten vi kollade på film och började klocka värkar med ynka 20-30 min mellanrum. Var osäker på om det var nånting på gång, men visst kändes det väldigt annorlunda.
Somnade gott och vaknade sen vid 06 av lite starkare värkar, men inget jättehemskt just då. Bara det att jag inte kunde sova.. Så jag gick upp, lät S sova och tog ett bad, åt liiite och gick runt och hoppades att värkarna skulle komma tätare o starkare.. Det gjorde de men egentligen inte sådär jättetätt för att behöva åka in. Ringde ändå förlossningen eftersom jag någon dag tidigare börjat blöda och de tyckte att vi ändå kunde komma in med ca 7 min mellan värkarna.
Väckte S som var lite förvirrad och ringde Fredrik som skulle skjutsa oss. Var nästan säker på att få åka tillbaka hem när värkarna avtog lite grann, men vi fick stanna kvar eftersom jag var öppen ca 4 cm... Skönt! Redan 4 cm.. Detta går ju bra, ingen fara..
Efter några timmar kom 7 cm fasen och jag skrek i panik "ge mig epiduraaaaal" hahah. Då var det inga glada miner och S var rätt skräckslagen. Sen gick allt väldigt fort känns det som. Värkstimulerande på högsta nivån hjälpte till på farten och efter en hel del förvirring kom ungen ut!
All smärta försvann och jag grät av lycka, lättnad och trötthet. 21.52 kom hon och den natten sov jag nästan ingenting. Inte pga skrik o gråt utan för att jag inte kunde sluta kolla på henne haha. Hon var pigg o vaken från första stund. Andra natten var ett rent helvete! Lillan ville bara tutta och det gjorde så sjukt ont! Varje gång hon somnade försökte jag dra ut mig ur vakuumet och då skrek hon direkt. Detta pågick fram till 8 på morgonen då sköterskorna kom in och såg mig - gråtig, trött och svullen. Undrade hur natten hade gått, jag sa som det var och lösningen var (hör o häpna) ersättning! Trodde det var ett stort NEJ men efter några skedar somnade hon o sov länge. Stackarn. Med alla hormoner rusandes grät jag sen över att hon hade varit så hungrig och vi hade ju kunnat ringa på hjälp.. Då vet vi till nästa bebis! Haha.
Däremot var det väldigt viktigt för mig att kunna amma så kanske pga det eviga tuttandet den natten och de kommande första nätterna så var jag en riktig mjölkkossa efter bara ca en vecka haha.
Vi köpte med oss ersättning och gav med sked inför varje natt och det gjorde nog susen.
Att det kan göra så ont i början är helt otroligt! Då fasade jag inför varje matning, men som tur är gick det över helt efter typ 3-4 veckor. Känner mammor som kämpat i månader! Fy! Den perioden var jobbigare än förlossningen...
Tänker också tillbaka på hur graviditeten var. Jag slapp illamående och andra besvär, bara halsbränna vid slutet som störde mig så mkt! Kände mig fin som gravid och för det mesta pigg. Även i slutet av graviditeten cyklade jag ofta och kunde storhandla på Ica. Kände mig inte alls begränsad, men av andras uppmaningar om att lugna ner mig blev jag orolig för att bebis kanske kunde ta skada av det. Pratade med BM om det och hon tyckte att så länge jag inte får sammandragningar och ont så kan jag visst vara aktiv och göra det jag tycker jag klarar av.
Hoppas nästa graviditet, när det nu blir, är lika underbar som denna!
Vilken bok jag skrivit haha. Skönt att få ur mig det för detta går jag alltså runt och tänker på. Vet inte varför... Känns lite tråkigt att den tiden är förbi - bebisbubblan, ta dagen som den kommer, inga bekymmer och ett lugnt liv.
Nu är det helt annorlunda med jobb, ett hem som behöver skötas, planeringar och en busunge. Det vackraste vi gjort!
Så otroligt smart och fin tjej vi fick.
Kärleken till sitt barn är det största och mäktigaste som finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar