Senaste dagarna har jag känt sån närhet till min lilla tjej. Svårt att förklara, men det känns lite extra. Hon har så mkt energi så hon tillomed har över till mig. Trots trötthet och mkt annat i tankarna, gör hon mig så glad och pigg så jag orkar med det mesta ändå. Skrattat så otroligt mkt tillsammans och myst en hel del. Hon är så glad och nöjd och enkel att umgås med. Lär sig mkt hela tiden att jag aldrig skulle kunna tröttna på att bara sitta och iaktta henne.
Idag var vi ute en stund efter dagis. Något jag inte trodde hon skulle orka så länge till, men som jag sa tidigare - hon verkar inte känna någon trötthet! Haha. Vi var ute en stund, även om det regnade. Frågade om vi kunde gå in och äta nu men hon sa bestämt nej! Lekte en stund till, men till slut var jag tvungen att bära in henne och hon protesterade ända tills hon satt i soffan med vindruvor i handen. Och jag bara känner stolthet. Stolt över att hon älskar att vara utomhus och stolt över hennes starka vilja. Det lär jag inte tycka när trotsåldern är ett faktum, men just idag tyckte jag gnället var bra!
Eftersom hon sov bara 45 minuter på dagis la jag henne tidigt och visst somnade hon sött efter bara 10 minuter! Nu har jag en kväll för mig själv som ska bestå av fotande av grejer jag ska sälja och sen en Hannibal avsnitt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar